Love test (okej, det här börjar gå för långt...)
| |||||||||||
Bara för att kompensera onsdagens misär...
| ...vaknade jag upp till en allderles underbar dag. Eller...på morgonen visste jag det inte, jag stressade runt och sminket blev alldeles kladdigt och jag upptäckte att mitt hår stod åt alla håll och kanter. Nu har jag redan fått skriva om det här inlägget flera gånger och jag orkar bara inte göra det igen. Lite Kuriosa: Idag var vi och såg Anne Franks Dagbok på Stadsteatern (monolog, var bra iaf). Amish sökte kontakt hela tiden. Palla. |
Vårkänslor finns på riktigt!
| Nu tänker jag fortsätta på förra inlägget. Efter det gick vi på rast, alltså upp till skåpen, där vi sätter oss i soffan och väntar på att Klasstimmen ska börja. Jag sitter och pratar lite med Anna och Lina och efter ett tag märker jag att Calle och Amish har börjat låtsasbråka (ni vet som testosteronfulla killar gör). De knuffar in varandra lite lagom hårt i skåpen och håller på så ett tag. Oscar, minsta killen i klassen, går fram till sitt skåp för att lämna sina böcker. Då kommer Andrej och Rasmus och småknuffar honom, bara för att han är minst och det tycker jag är så...så... FEGT! Det vet Amish att jag tycker, jag har flera gånger gett honom mördarblicken när han har gått på Oscar (och som ni kanske förstår så tycker jag att Oskar är en asskön kille). Men iaf, Amish går fram och knuffar till dem och säjer nätt i stil med "Rör inte min kompis va?!" (Allt det här är bara på låtsas, de ler och skrattar lite förrutom Oscar då:/) De börjar småbråka, Amish och Oscar mot Rasmus och Andrej. Bråket förflyttas mot det 1x1m stora (okej, det är typ en halv) utrymmet mellan skåpet och soffan (där jag sitter och lutar huvudet mt den sidan bråket utspelas) och fönstret. Amish och Oscar är längst in medans Rasmus trycker dem mot fönstret, och Andrej börjar knuffa Amish mot soffan där jag sitter medans han skriker "trilla, trilla, trilla!". Så Amish knuffas mot soffan och halvsitter på min axel och soffstödet. Och let me tell you, hans rumpa är finast!;D Sedan är det dags för Klasstimmen och vi reser oss och går, Amish och jag går in bredvid varandra (jag vet inte, det känns som om vi går bredvid varandra ganska mycket:D hmm... kan absolut inte vara mitt fel...). Jag sätter mig längst bak i mitten och Amish sätter sig framför mig. Han vänder sig om nästan direkt och säjer att nästan ingen fick MVG på Spanskan. Det sade han igår och tidigare idag också, och han lurade mig båda gångerna (så klart gick jag på det, jag är så godtrogen!:)). Så här såg vår konveresation ut: E: "Visst, och det ska jag tro på!" (säger jag med Big-Smile) A: (Med ett ivrigt leende och röda kinder + öron) "Ja! Jag lovar!" E: "Haha, du lurar mig Big Time!" A: "Nej! (börjar gestikulera med armarna) Vad vill du jag ska svära på?! Min mormors död?! E: "Haha, din mormor är ju redan död!" A: (Fattar inte riktigt) "Asså...man säjer så om någon man älskar dör... asså på min mormors grav t.ex." (han flackar lite, han vet att jag har solklart MVG i Sv, medans han har VG-) E: "Du är största skämtaren jue!" A: "Nej! Jag lovar!!" E: "Okej" A: "Men jag lovar!" E: "Jag o-k-e-j! Jag tror dig..." (säjer jag med ett litet leende) Då ropar läraren på oss och Amish vänder sig bort. Några minuter senare, när jag har fått flera skrattanfall på rad efter det att Sebbe gjort en massa grimarser mot mig bakom läraren, säjer Lovisa (läraren): "Men nu får ni vara tysta!! Speciellt riktat till ni tjejer där bak!!" Amish (som alltid brukar få skäll för att han pratar så mkt) vänder sig leende om och applåderar; "Första gången jao, första gången!" och skrattar. Haha, det känns som om vi börjar få kontakt! |
Status Quo
Idag var en ganska händelselös dag, men som alltid har tråkiga dagar en benägenhet att bli bättre mot slutet:) (Dåliga dagar = när Amish och jag inte pratar alls) De två sista lektionerna, SO + Klasstimme, var riktigt roliga! Jag protesterar och säjer att det vill vi visst! Andreas tvekar, men sen kommer Amish out of nowhere och säjer "ja, det vill vi!" (Jag skrek "yes" inom mig), och Andreas sätter på filmen. Några minuter senare är filmen slut och vi börjar skriva anteckningar. När det är 20 min kvar frågar han om vi vill se på en till film nu, eller göra anteckningar. Om vi gjorde anteckningarna nu så skulle vi få titta på film imorron istället, och det tyckte jag var en klart bättre idé. |
Sovmorgon!! (=Nils, vår NO-lärare, är sjuk, men iaf:D)
| Idag trodde jag skulle bli en jättebra dag. Vi hade sovmorgon till 9.30 med Idrott som första lektion, sedan Engelska och Arts innan vi slutar. Men Icke-sa-Nicke, det här var en av de absolut värsta dagarna ävaa :/ Dagen börjar med att jag kommer i tid med en sekunds mellan mig och anmärkning på Schoolsoft (okej, det bryr jag mig inte om, men jag hade verkligen ansträngt mig för att komma i tid). Den här gången är det stationsgympa med tre lag. Ultimate fresbee + fotboll varvas med HK i myshörnan. Vi har samma lag som förra gången, vilket innebär att jag, Amish, Lina, Anders, Anton och Casper är i samma lag. Idrott är så könsdiskriminerande. K-Ö-N-S-D-I-S-K-R-I-M-I-N-E-R-A-N-D-E. Vi börjar spela. Jag är ganska bra på fotboll, där gjorde jag två mål, men i ultimate fresbee (som blev ultimate basketball när vår käre idrottslärare Simon glömde fresbeen) är jag inte bra i, inte när alla killar envisas med att köra långpassningar som det är omöjligt att fånga på volley (om man inte tar bollen på volley blir det andra lagets boll). Men det har fan inte med saken att göra, jag och Lina (märk väl, de enda tjejerna i laget) fick nästan ingen pass ÖVER HUVUD TAGET, trots att vi till slut skrek av våra lungors fulla kraft när vi stod fria 2 m framför korgen, medans bollinehavaren är 5m ifrån (och såklart kille) och helt blockerad. Och gissa vad den dumme fan gör?! Han tar skottet I ALLA FALL!! Hur kan han ens göra så?! Jag skriker mina stämband till döds och djäveln skjuter själv?! Inser han inte hur förnedrande det är mot mig? Och så här var det hela tiden. När det blev dags för vattenpaus var jag så otroligt förtvivlad, arg och ledsen. Jag höll nästan tårarna tillbaka. Aldrig tidigare har jag blivit så förolämpad, och det här var killar som jag har ett avspänt och bra förhållande till. Jag anses också vara bäst (inom prestation) i Idrott av tjejerna. VAFAN??! Lina kände det också, så medans jag samlade mig talade hon ut med Amish (som var vår lagledare, ALLA lagledare var KILLAR). Efter det blev det en omedelbar förändring, Amish skrek hela tiden "Se Elin, Se Lina" och han passade oss också. Och så klart började de andra passa oss. Amish passar tjejerna så då får väl vi också ta och göra det. (Och Anders, som jag syftade på i exemplet två stycken upp, gjorde inte mål under hela lektionen). Men den press de oundvikligen lägger på oss blir för stor för mig. När de nu känner (förutom Amish, han uppmuntrade dem verkligen) att de sänkt sig till att passa oss så står de där när de passat och ger oss en blick som så tydligt säjer "men gör mål då! Du som tjatat om bollen så mycket, gör mål då och visa att du är värd passningen". Jag trodde aldrig att jag skulle höra mig själv säja det här, men Idrott är inte på liv och död! Den pressen kombinerat med att jag inte gör mål och nästan alla passningar blir fel + att Amish ser allt + att han fortsätter uppmuntra mig (gud vad jag uppskattar det) fick mig att totalt bryta ihop. När Filip, en schysst kille i andra laget, råkar fälla mig (och blir helt nåjig och säjer förlåt varvat med hur gick det varje mikrosekund (okej, jag erkänner, det var snällt)) och råkar krossa min lilltå blir det den ursäkt min kropp letat efter. Jag känner hur strupen snörs ihop och jag börjar, medans tårarna svämmar över, halta bort mot omklädningsrummet. Amish blir jätteorolig och skriker "vänta, Elin har skadat sig" och springer i kapp och frågar hur gick det, hur mår du, ta den tid du behöver, hur gick det. Lina och Anna (som spelar i motståndarlaget) följer med mig ut. Där sätter jag mig bara och kämpar mot tårarna som bara vill rinna över. Jag spyr ut mina känslor, och tillsammans sitter vi och bokstavligen kastar skit över den manliga delen av klassen. När allt kommer omkring är det min stolthet (som är det mest kännsliga hos mig) som blivit totalt massakerad. När jag går tillbaka (det blir vår tur i myshörnan), är det ingen av killarna som säjer något. Jag tror att det förstod ganska bra, och jag uppmuntrade inte heller precis till något som helst meningsutbyte. Även fast jag kände mer än såg Amishs blickar i ryggen. När lektionen slutar springer han iväg fort som fan, men stannar vid utgången så att vi går ut tillsammans. Där frågar han hur det gick igen oc jag svarar "jo, det gick bra...tack för att du passade". Jag kom inte på något bättre, men samtidigt var det verkligen så jag kände. Senare när vi gick tillbaka till skolan och Amish går bakom mig, har jag hur han säjer med extra hög röst "asså, Elin va värsta Zlatan, jag lovar, hon gjorde mål hela tiden". Jag vänder mig om och ger honom ett litet leende och säjer "haha, psaaajk! jag gjorde ett mål"."Nej, jag lovar (säjer han med en blick på de andra killarna som står där och tittar mot honom som om han vore värsta guden (och trots mina känslor så stör jag mig så himla mycket på det, och han är verkligen ingen gud!)) du gjorde ju mål hela tiden!" Jag tror bara han försökte be om ursäkt på sitt sätt. Sen på engelskan satte han sig framför mig och pratar med mig hela tiden, skojar, skämtar, frågar om vilket krig jag skrev om och blablabla. Blablabla. Under musiken var han extremt uppmärksamhetskrävande och skulle få mig att titta på mig hela tiden och började med sina sexskämt/historier. Han var så jobbig så det var inte sant, men det orkar jag inte gå in på nu. Ögonlocken klistrar nästan ihop sig nu:P (går kanske att märka i texten:)) Ses! |
Spanska prov och Amish totaldizzar alla förotom moí;D
| Efter SO:n var det dags för Spanska, vilket är lika med prov. Hjälp. Jag hade övet in alla 314(!) glosor dagen innan och fräshat upp minnet på tunnelbanan, och så har jag (om jag får säja det själv) en naturlig fallenhet för den spanska grammatiken. Med andra ord kunde jag det mesta (som vanligt). Som alltid inför ett prov så sitter alla och pluggar, spanjorerna för sig och fransmännen (fransoserna:P) för sig. Amish sätter sig i soffan, jag sätter mig på golvet lite åt sidan, och Lina och Zinka sätter sig bredvid mig. Sedan kommer Julia (en ganska tråkig och korkad och efterhängsen tjej, speciellt när Sandra har franska och de inte är tillsammans) och ställer sig mitt emot Amish. Vi börjar plugga och förhöra varandra på glosorna och Amish sätter sig i andra änden av soffan och lutar sig fram mot mig (vi hans ansikte är snett åt höger, ca 5 dm från mitt för att gå in på detaljer) och frågar mig fråga efter fråga. En del är så onödiga och lätta att jag inbillar mig att han bara vill prata med mig. Julia (som blivit ganska grovt dizzad av Amish i och med att han vände sig ryggen helt mot henne och bara tittar på mig) tittar ganska hatiskt på mig och försöker svara på nästan alla frågor, men han fortsätter att titta rakt på mig utan att ens så mycket som att kasta en blick på henne. Han svarar inte ens! = Elins hjärta slår volter! Så fortsätter det (vi sitter och pluggar mellan alla skrattanfallen) tills lektionen börjar. Provet gick bra, gjorde bara en lite tabbe när jag blandade ihop nos och os (hur faan kunde jag?!!). Och så avslutar jag det här inlägget med en liten och kort notis: Under svenskan blev det kollektiv bestraffning (Amish, Andrej & Co + Jag, Lina och Anna, antar jag, hade pratat ALLDERLES för mycket, enligt Ingrid (vår käre svenskalärare)). Vi fick då ställa oss länds väggen längst bak i klassrummet och så fick vi dra nya bänkplatser. Tillslut är det bara jag, Lina och Oscar + typ 3 andra kvar. Det blir Oscars tur att dra och Amish börjar skrika "Oscar och Elin, Oscar och Elin" samtidigt som han avfyrar bredaste leendet mot mig med en retsam glimt i ögat. Gissa hur mitt hjärta betedde sig. (D-U-N-K D-U-N-K D-U-N-K) |
Dagen 2008-04-08
| Den här dagen började med att jag kom i tid (för första gången)! Jag gick upp alla fem våningar och mötte Zinka (som Lina har secret crush på), och tillsammans gick/halvsprang vi ner till SO:n. När vi kom ner skulle Andreas, vår lärare, precis stänga dörren, så det var med nöd och näppe vi hann! På SO:n har vi bestämda platser. Det suger, på riktigt. Jag sitter mitt emot Amish (jag sitter på ena änden av klassrummet och han på den andra), och man kan ju inte hjälpa att titta/fastna med blicken framför sig! Lektionen i fråga var det inget fel på, vi pratar just nu om mellankrigstiden. Och så nu till det mest konstiga som hände den där lektionen; Jag sitter bredvid Andrej (som bara, på tal om ingenting, sitter bredvid sin flickvän Ida). I går började jag läsa Grottbjörnens Folk, och ni som har läst den förstår nog varför jag tog upp den vid varje givet tillfälle. Så jag hade precis hunnit läsa några meningar innan det var dags att lägga ner boken igen. Efter ungefär 5 minuter så vänder Andrej boken åt sitt håll och läser baksidan. När han (btw, han är, tillsammans med Amish, populärast i klassen) läst klart tittar han upp och frågar lite halvviskande om den är bra, och jag svarar (såklart:D) "ja". Efter ytterligare 5 min så märker jag att Andrej och Amish tittar på varandra och sedan på mig, och småler samtidigt som de lite diskret gestikulerar åt varandra. Jag kollar upp och ser på Andrej, som möter min blick och ler, sedan tittar jag över på Amish och möter hans blick. När jag möter hans blick låser vi den (jag tänkte säja att han gjorde det, men det gjorde han ju inte och inte jag heller, men ändå kunde vi inte titta bort, så det får bli "vi") och istället för Andrejs playerleende blir Amish generad och rodnar, och börjar le ett sånt där hjälplåtmejsjunkagenomjorden-leende, hans blick söker Andrejs och vår ögonkontakt bryts. Då mumlar Andrej "trekant". Och bara för att ge er en bild av hur det såg ut i SO-salen så hade Andreas Power Point, så alla lampor var släckta och alla persienner var neddragna. Cosey, med andra ord. Och när det är mörkt i ett klassrum har vår klass en benägenhet att bli nästan helt tysta. |
Min dag idag(:-)) haha...:)
Okej, nu är jag riktigt jävla frustrerad. Hela mitt inlägg som jag skrev först under den här rubriken har raderats och det finns inte någonstans att finna. Helvete! Och jag o-r-k-a-r inte skriva om det!
Vad som hände
| Okej, alla ni därute som hatar folk som skriver om deras så kallade liv kan sluta läsa. Nu. För det tänker jag göra nu, även fast jag hatar att läsa om andra människor som försöker få alla att tro att de liver värsta livet (vilket de kanske gör, men ändå). Jag tänker göra det för att livet känns lite lättare när jag skriver vad jag har gjort, för då vet jag att jag har ett liv och då blir det faktum att jag nästan inte gör någonting så mycket lättare! Så, tillbaka till igår kväll: jag kom till Lina vid ca 20.00 och fick reda på att jag kommit sist (pappas middag tog lite lägre tid att tillaga och han blir så himla ledsen när jag inte smakar på hans nya rätter), hon, Anna och Calle satt och åt tacos (haha, tacos =P). Så medans vi disskuterade senaste skvallret tog jag lite mer mat (pappas pastalasagne var lite för inovativ för den vanliga och dödliga svensk jag är). När vi hade käkat färdigt hälde vi upp två chipspåsar och satte oss i Linas rum där vi fortsatte skvallra och prata (jag fick reda på att Linas syster och hennes pojkvän kanske ska göra slut = NOOO!!). För att summera det vi pratade om i korthet så handlade nästan allt om sex. Maja kunde inte komma, hon har fått skam (vad nu det betyder, jag fick intrycket av att det syftade på herpes). Anders (en kille i klassen) har förlorat oskulden, och jag tycker just nu jättesynd om hans tvillingbror som också går i vår klass, Rasmus (som är oskuld). Är det bara jag, eller är det så att killar har mycket större press på sig från kompisar att förlora oskulden? Vad säjer ni? Efter det bestämde vi oss för att gå ut hyra film, och som vanligt blev det en komedi (Catch me if you can) och en skräckis (Catacombs). Catch me if you can tycker jag var bra, jag skulle verkligen inte ha något emot att mitt liv tog alla de vändningarna. Njae, inte helt riktigt, mina föräldrar får inte skilja sig, mamma för inte bli desperat golddigger som säljer mig till polisen och min fästman får inte förråda mig. Men annars = Bring it on! Catacombs är en av alla dåliga skräckfilmer där ute. Jag orkar inte summera handlingen men den är verkligen inte sevärd! Blää, Anna ringde precis och det påminde mig om alla ton skolarbete som ligger och väntar på mig så nu ska jag börja träna lite på NO: redovisningen som vi har imorron bitti, och har jag tur så hinner jag med lite Spanska, Tyska och Svenska (alla de här ämnena har vi tills på tisdag, vilket är lika med Elin får PANIK) Ses alla goa människor där ute! |
Helvetesjävlapissråttahorskitfittakukanusballejagkanfortsättahurlängesomhälstpådenhärrubriken!!
Lina ringde mig för några minuter sedan och sa att Max inte kunde fixa något... vilket betyder att min alkoholdebut flyttas ännu längre. HELVETE!! säger jag, men JIPPIE!! tänker säkert alla ni, 15 åringar ska inte dricka alkohol, det finns ju trots allt agar om detta...det där tycker jag för det första att ni kan ta och sticka upp somewhere the sun does not shine (ni förstår nog vad jag menar) och för det andra så råder det just nu en enda jävla dubbelmoral i Svea rike om detta... Jag menar, vadå inte få föpa sprit när man är 18, men man får dricka? |
Ikväll gott folk... ska jag bli full!
Tro det eller ej, men rubriken talar sanning. Linas föräldrar är bortresta så ikväll blir det gathering hemma hos henne med några kompisar från klassen. Och hur fick lilla oskyldiga vi tag i 2 liter vodka? Jo, vi frågade Max om han kunde fixa lite till oss och vet ni vad han gör? Han tar fram mobilen och medans han nonchalant knappar in något nummer så frågar han hur mycket vi ska ha? 5 liter? (märk väl att det bara var jag och Lina som frågade och att han inte visste något om hennes fets) FEM HELA LITER TYSK VODKA??? WTF?! Jag skulle bli alkoholförgiftat av en halv! |
Mitt liv this far
Jag hade tänkt göra min introduktion längre, men man fick inte ha mer än 255 tecken. Så, fortsättning följer: Hej, jag heter Elin och den här bloggen handlar om det som alla andras bloggar handlar om: mitt liv. Jag är 15 år och oskuld, ganska populär och har aldrig blivit full. Mina föräldrar är rika, jag bor i ett "fint" område i Stockholm, men åker varje vardag till Söder där min skola ligger. I min förra skola gick bara människor som bodde nära den, kort sagt mina väldigt rika grannars barn. |
