Vårkänslor finns på riktigt!
| Nu tänker jag fortsätta på förra inlägget. Efter det gick vi på rast, alltså upp till skåpen, där vi sätter oss i soffan och väntar på att Klasstimmen ska börja. Jag sitter och pratar lite med Anna och Lina och efter ett tag märker jag att Calle och Amish har börjat låtsasbråka (ni vet som testosteronfulla killar gör). De knuffar in varandra lite lagom hårt i skåpen och håller på så ett tag. Oscar, minsta killen i klassen, går fram till sitt skåp för att lämna sina böcker. Då kommer Andrej och Rasmus och småknuffar honom, bara för att han är minst och det tycker jag är så...så... FEGT! Det vet Amish att jag tycker, jag har flera gånger gett honom mördarblicken när han har gått på Oscar (och som ni kanske förstår så tycker jag att Oskar är en asskön kille). Men iaf, Amish går fram och knuffar till dem och säjer nätt i stil med "Rör inte min kompis va?!" (Allt det här är bara på låtsas, de ler och skrattar lite förrutom Oscar då:/) De börjar småbråka, Amish och Oscar mot Rasmus och Andrej. Bråket förflyttas mot det 1x1m stora (okej, det är typ en halv) utrymmet mellan skåpet och soffan (där jag sitter och lutar huvudet mt den sidan bråket utspelas) och fönstret. Amish och Oscar är längst in medans Rasmus trycker dem mot fönstret, och Andrej börjar knuffa Amish mot soffan där jag sitter medans han skriker "trilla, trilla, trilla!". Så Amish knuffas mot soffan och halvsitter på min axel och soffstödet. Och let me tell you, hans rumpa är finast!;D Sedan är det dags för Klasstimmen och vi reser oss och går, Amish och jag går in bredvid varandra (jag vet inte, det känns som om vi går bredvid varandra ganska mycket:D hmm... kan absolut inte vara mitt fel...). Jag sätter mig längst bak i mitten och Amish sätter sig framför mig. Han vänder sig om nästan direkt och säjer att nästan ingen fick MVG på Spanskan. Det sade han igår och tidigare idag också, och han lurade mig båda gångerna (så klart gick jag på det, jag är så godtrogen!:)). Så här såg vår konveresation ut: E: "Visst, och det ska jag tro på!" (säger jag med Big-Smile) A: (Med ett ivrigt leende och röda kinder + öron) "Ja! Jag lovar!" E: "Haha, du lurar mig Big Time!" A: "Nej! (börjar gestikulera med armarna) Vad vill du jag ska svära på?! Min mormors död?! E: "Haha, din mormor är ju redan död!" A: (Fattar inte riktigt) "Asså...man säjer så om någon man älskar dör... asså på min mormors grav t.ex." (han flackar lite, han vet att jag har solklart MVG i Sv, medans han har VG-) E: "Du är största skämtaren jue!" A: "Nej! Jag lovar!!" E: "Okej" A: "Men jag lovar!" E: "Jag o-k-e-j! Jag tror dig..." (säjer jag med ett litet leende) Då ropar läraren på oss och Amish vänder sig bort. Några minuter senare, när jag har fått flera skrattanfall på rad efter det att Sebbe gjort en massa grimarser mot mig bakom läraren, säjer Lovisa (läraren): "Men nu får ni vara tysta!! Speciellt riktat till ni tjejer där bak!!" Amish (som alltid brukar få skäll för att han pratar så mkt) vänder sig leende om och applåderar; "Första gången jao, första gången!" och skrattar. Haha, det känns som om vi börjar få kontakt! |
Kommentarer
Trackback
