Tillbaka med ny kille
Det här känns nästan fel. Att komma tillbaka här utan Admir (ja det är så han heter, jag har använt kodnamn hela tiden). Kanske ska jag i korta drag berätta vad som hände? Ingenting. Efter sommarlovet sågs vi en gång hemma hos tvillingarna, och då fanns det något. Sedan dess har vi inte setts. Inte en enda gång. Det var 1,5 år sedan. Herregud vad tiden går.
Sedan dess har jag suktat efter kärleken. Jag har genomgått en fruktansvärd identitetskris; gymnasiet, eller snarare förlusten av ES tillsammans med att EG var en sådan urusel skola gjorde 1an nästintill ogenomlidlig. Jag är inte längre kär i admir, men jag tänker fortfarande på honom när jag vill försöka minnas hur detvar att vara riktigt kär. Jag minns inte känslan, men jag minns att jag var kär. Och det är det som betyder något. Förmågan att kunna älska.
Innan eg flammade mina känslor som ett eldat hav. Under de snart 2 år sedan som har gått har jag inte varit kär en enda gång, inte på riktigt. Förut var det alltid minst en kille som jag tyckte var snygg och kunde tråna efter; på eg fanns ingen. INGEN.
Nu har jag hittat någon. Någon med stort N. Någon som jag vet kommer att spela en stor roll i mitt liv. Det skulle inte förvåna mig om det tillslut blir honom. Han heter Emil och går på norra. Träffade honom hos en kompis för ett halvår sedan. Allt är så invecklat!! Orkar inte ta allt, men nu är jag tillbaka iaf.
Förhoppningsvis för att stanna. Med åtminstone 1 inlägg/månad (LOVAR.).
Sedan dess har jag suktat efter kärleken. Jag har genomgått en fruktansvärd identitetskris; gymnasiet, eller snarare förlusten av ES tillsammans med att EG var en sådan urusel skola gjorde 1an nästintill ogenomlidlig. Jag är inte längre kär i admir, men jag tänker fortfarande på honom när jag vill försöka minnas hur detvar att vara riktigt kär. Jag minns inte känslan, men jag minns att jag var kär. Och det är det som betyder något. Förmågan att kunna älska.
Innan eg flammade mina känslor som ett eldat hav. Under de snart 2 år sedan som har gått har jag inte varit kär en enda gång, inte på riktigt. Förut var det alltid minst en kille som jag tyckte var snygg och kunde tråna efter; på eg fanns ingen. INGEN.
Nu har jag hittat någon. Någon med stort N. Någon som jag vet kommer att spela en stor roll i mitt liv. Det skulle inte förvåna mig om det tillslut blir honom. Han heter Emil och går på norra. Träffade honom hos en kompis för ett halvår sedan. Allt är så invecklat!! Orkar inte ta allt, men nu är jag tillbaka iaf.
Förhoppningsvis för att stanna. Med åtminstone 1 inlägg/månad (LOVAR.).
