Inte på länge
| Mitt liv är cp just nu. Amish och jag är helt off. Jag har haft en jättesvacka där jag undrade om jag kände något alls, och tillslut så kom jag ju fram till att jomenvisst är jag kär i honom. Förrförra helgen blev jag full för första gången, orkar inte gå in på detaljer men fan, det är kul! I helgen var jag på landet med Lina, kom hem på lördag och gick på stan med Anna på söndagen. Jag hade enorma skavsår så vi gick in på McDonalds och hon berättade för mig att hon är Bi. Jag var den första människan som hon berättade för och då kände jag bara att nu måste jag berätta. Så jag berättade om Amish. Menmen, jag hoppas att den här bloggen hjälper mig nu. När jag skrev förrut gick livet som på rälls jue?! Så...Till idag. Syslöjden var jätteextremttråkig. Amish har börjat vara o gulligulla med de andra tjejerna också och vägrar prata med mig. Han dissar mig inte, men det är (som jag uppfattar det) som när man är kär och bara pratar med Den Personens kompisar och är jätte på runt omkring Honom/Henne men vågar inte ta kontakt. Han TOTALVÄGRAR. Vi pratade iaf lite ishockey i ca 2 min. Och för er som tycker att det låter som 2 sekunder, TVÅ HELA MINUTER är som en hel jävla evighet för mig när det kommer till att hålla en konveresation levande med Amish. Sedan var det NO. Han satt bakom oss som vanligt, den här gången tillsammans med Andrej. Jag och Andrej börjar prata om frågorna vi fått och vi disskuterar dem och han ber om hjälp. Bara han och jag. Inte Amish. Han bjuder inte in sig EN ENDA GÅNG. Sedan när jag vänt mig om och han behöver hjälp med 10: an så frågar han LINA (som sitter vid samma bänk som jag). Amish: "Lina!" (dämpat, nervöst) Lina: "Mm" Amish: "Vad fick du på 10:an?" Lina: "Venne...fråga Elin" Amish: "Men-" Lina: (avbryter) "FRÅGA ELIN!" Amish: "Elin...kan du hjälpa mig?" Och gissa vad jag gör? L-A-L-A-L-A jag hjälper honom absolutinteallsdet. Såklart. Nähää den där enkla gick ni väll inte på?! Klart som i helvetet att jag hjälpte honom. Sedan var det idrott och visst visade han mig uppmärksamhet, men inte mer än de andra. Och det gör mig ännu mer ledsen än om han hade hårddizzat mig. För det hade ändå gett mig bekräftelse att han har något speciellt för mig. Sedan var det Spanska. Jag kommer typ 10 min försent. Jag går in och sätter mig ner och märker att Amish inte är där. Amish kommer 15 min försent och säjer att han har varit och pratat med Peter, vår mattelärare. Peter är den mest otroliga människa jag vet. Han kan prata i flera timmar om att Alvedon är livsfarligt, om att kanelbullar borde ha 1 mg mer socker och Gud vet vad. Så jag säjer halvhögt när Alvaro (vår spanskalärare) säjer att det kunde han ha gjort efter lektionen: "Jomen det kanske inte riktigt var hans fel... jag menar Peter...(:P)" Efter det försökte Amish hjälpa mig varje gång jag körde fast. När vi skulle läsa och översätta en dialog mimade han alla de ord jag inte kunde (som han för ovanlighetens skull kunde)/ halvviskade dem till mig. Det gav mig hopp! Som ni märker är vi ganska så döda när det gäller kärlek. Fan. Men nu måste jag lova mig själv att skriva här varje dag (jag lovar). Det här ska hjälpa mig! Önkska mig lycka till! Jag älskar mig själv! (Kände bara att jag måste skriva det där) |
Kommentarer
Trackback
