Höjdhopp...MY BIGGEST FEAR
Idag var/är en ganska rolig dag. Den började med att jag kom tre minuter för sent (inte bra iofs...XD). NO:n gick inte så bra ur Elin-Amishperspektiv. Sedan var det jumpa. Igår rakade jag benen och smörjde in dom med lite BUS + hudlotion, jag ska ha på mig mina nya blåa hmjumpaminishorts på jumpan. Och åter till igår, jag kom på att det vita linnet jag ville ha till dom låg i tvätten...så gissa vad Elin gör!!
Helt rätt, GÅR NER I TVÄTTSTUGAN, tar upp det SMUTSIGA LINNET och HANDTVÄTTAR det. Och på morgonen, när jag ska ta det, så är det frtfarande helt genomsurt. Så vad gör man?! HELT RIKTIGT, tar hårtorken och fönar linnet!:D
Och så tillbaka till jumpan. Vi går ut från omklädningsrummet och kikar in i jumpasalen. Och vad ser mina stora bruna ögon? Jo en HÖJDHOPPSSTÄLLNING. Elins knän börjar skaka och jag känner paniken komma. Jag vet inte vad det är mellan mig och höjdhopp, men det är så otroligt skrämmande. FRUKTANSVÄRT.
Nu spolar vi fram lite, tills då vår jumpalärare Göran säjer att vi ska gå till den nivågrupp som passar oss bäst (jag tänker direkt den grupp som måste jobba med sin mentala hälsa gällande höjdhopp). Men så slår min enorma blibättrekänsla till och jag bestämmer mig för att det är väl bara att ta tag i skiten då. Så jag går till mittengruppen, för dom som kan tänka sig att börja hoppa på 70 cm. Inse hur fruktansvärt modig jag tyckte att jag var, med tanke på att jag förra året vägrade att ens GÅ över ribben när den var på tre decimeter.
Men iaf. Människorna i min grupp är Maja, Matthias och Axel. Axel är högerfotad och går till andra sidan salen, och Maja fegar ur och sätter sig med jumpaläraren och försöker heja på mig. Och se här: Amish går helt ensam till vår sida av salen och börjar styrketräna vid väggen, precis intill mig o mattias (mattias är förräasten helt mobbad, han kallas även spöket, item, döden, zombie + en massa andra saker...inte snällt men iaf, det var inte för HANS skull A kom dit:D) . Jah är vid det här laget så rädd, närvös panikslagen och beredd att dö så jag sade inte ett ord till honom.
Efter ett par, fem hopp så inser jag att jag faktiskt inte är så dålig. Jag saxar över 110 cm utan problem!!! FATTA STOLT!XDXD Och när jag saxar över 115 och hör Amish (som vid det här laget har flyttat sig till de andra killarna utan att jag märkt det till andra sidan salen (mitt emot höjdhoppet) men tittar på mig) skrika det här åt mig:
A: "Shit Elin! Snyggt!"
E: (ler ett väldigt litet, otroligt skakigt leende) "Tack"
A: "Hur högt är det?!"
E: "(tittar på ribban) En och Femton (blir EXTREMT glad och VÄLDIGT förvånad)
A: "Ärligt!! Snyggt!!"
Jag går tillbaka till början at satsbanan medans jag släpper ut mitt hår och sätter upp det igen med fumlande fingrar.
LYCKAN VAR ENORM. ORDET STAVAS LYCKA. L-Y-C-K-A. Nu orkar jag inte skriva mera, men den här dagen var inte så pjåkig!
Men du måste börja ta lite mer intiativ ELIN!!
Helt rätt, GÅR NER I TVÄTTSTUGAN, tar upp det SMUTSIGA LINNET och HANDTVÄTTAR det. Och på morgonen, när jag ska ta det, så är det frtfarande helt genomsurt. Så vad gör man?! HELT RIKTIGT, tar hårtorken och fönar linnet!:D
Och så tillbaka till jumpan. Vi går ut från omklädningsrummet och kikar in i jumpasalen. Och vad ser mina stora bruna ögon? Jo en HÖJDHOPPSSTÄLLNING. Elins knän börjar skaka och jag känner paniken komma. Jag vet inte vad det är mellan mig och höjdhopp, men det är så otroligt skrämmande. FRUKTANSVÄRT.
Nu spolar vi fram lite, tills då vår jumpalärare Göran säjer att vi ska gå till den nivågrupp som passar oss bäst (jag tänker direkt den grupp som måste jobba med sin mentala hälsa gällande höjdhopp). Men så slår min enorma blibättrekänsla till och jag bestämmer mig för att det är väl bara att ta tag i skiten då. Så jag går till mittengruppen, för dom som kan tänka sig att börja hoppa på 70 cm. Inse hur fruktansvärt modig jag tyckte att jag var, med tanke på att jag förra året vägrade att ens GÅ över ribben när den var på tre decimeter.
Men iaf. Människorna i min grupp är Maja, Matthias och Axel. Axel är högerfotad och går till andra sidan salen, och Maja fegar ur och sätter sig med jumpaläraren och försöker heja på mig. Och se här: Amish går helt ensam till vår sida av salen och börjar styrketräna vid väggen, precis intill mig o mattias (mattias är förräasten helt mobbad, han kallas även spöket, item, döden, zombie + en massa andra saker...inte snällt men iaf, det var inte för HANS skull A kom dit:D) . Jah är vid det här laget så rädd, närvös panikslagen och beredd att dö så jag sade inte ett ord till honom.
Efter ett par, fem hopp så inser jag att jag faktiskt inte är så dålig. Jag saxar över 110 cm utan problem!!! FATTA STOLT!XDXD Och när jag saxar över 115 och hör Amish (som vid det här laget har flyttat sig till de andra killarna utan att jag märkt det till andra sidan salen (mitt emot höjdhoppet) men tittar på mig) skrika det här åt mig:
A: "Shit Elin! Snyggt!"
E: (ler ett väldigt litet, otroligt skakigt leende) "Tack"
A: "Hur högt är det?!"
E: "(tittar på ribban) En och Femton (blir EXTREMT glad och VÄLDIGT förvånad)
A: "Ärligt!! Snyggt!!"
Jag går tillbaka till början at satsbanan medans jag släpper ut mitt hår och sätter upp det igen med fumlande fingrar.
LYCKAN VAR ENORM. ORDET STAVAS LYCKA. L-Y-C-K-A. Nu orkar jag inte skriva mera, men den här dagen var inte så pjåkig!
Men du måste börja ta lite mer intiativ ELIN!!
Kommentarer
Trackback
